Den ständigt närvarande oron gick tillbaks till ruta ett när det visade sig att Harry hade feber och en förkylning på gång. Helt plötsligt vaknar jag stup i ett och kollar så att han andas, precis som första nätterna när vi kommit hem från BB. Tempen har hållit sig under 38 och förkylningen är inte av den hemska sorten heller vad det verkar men mammahjärtat värker ju ändå när han gråter och hostar och snörvlar såklart!


Nu trivs jag! Så fort pappa kommer hem så är livet härligt:)

Mamma duger hon också men mest som mattant;)

Harry sover i bilstolen pga förkylningen. Igår natt fick jag väcka honom när han sovit i 8 timmar för att avhjälpa Dolly Parton-syndromet. Det märks att han inte är riktigt pigg.

Eftersom vår toalett är av den mindre varianten så använder vi tvättmaskinen som skötbord. Det har känts så där ur säkerhetssynpunkt eftersom det inte finns några skyddande kanter om han skulle få för sig att vända på sig framöver. Därför har Simon byggt en sån kant, plus en upphängningsanordning till mobilen som Harry verkligen gillar. Det är underbart med en man som kan snickra:)

Och här kommer en bild på min ammningsfåtölj. Den är alldeles för stor för vårt lilla vardagsrum och ser ut som något från den stora världen i super mario där den står brevid soffan men den är så skön att amma i och blir perfekt i vårt nya hus sen:)