Det känns konstigt att läsa alla klockslagen och inse hur mycket man glömt och förträngt av hur det kändes:) Ett drygt dygn efter att jag skrev ner första klockslaget så var han ute hos oss! Det var ju långt ifrån så lätt och smidigt som det lät när jag skrev så där såklart men nu så här ett år senare så känns smärtan och ansträngningen för att få ut honom väldigt avlägsen!:)
Nu när jag varit mamma i ett år kan jag konstatera att det varit ett första år av obeskrivlig kärlek! Precis som många andra mammor garanterat tänkt så undrar man ju om man nånsin skulle kunna älska ett andra barn lika mycket?! Men det sägs ju så:)
Jag älskar hur som helst att vara mamma till min lille Harry!
Han är en så glad, snäll, tålmodig, mysig, charmig, enkel liten kille med glimten i ögat och OTROLIGT lätt att älska!:D
Imorgon blir det frukost och paket på sängen och sedan en tur till Stellas lekland på förmiddagen. På kvällen blir det kalas med våra familjer:)
Grattis min älskling:) Och grattis till mig som får vara din mamma:D
