C-uppsats

Ja, nu är det bara C-uppsatsen kvar innan sommaren. Inte så bara i och för sig. Den här veckan vikarierar Simon på en skola på Söder så det enda som har blivit gjort är att jag hämtat tillbaka de enkäter vi lämnade ut innan påsk. Det var väl kanske inte helt oväntat men otroligt tråkigt att upptäcka hur ovilliga folk har varit till att hjälpa oss. Jag tror att vi delade ut runt 100 enkäter och vi fick tillbaka 21. Det tycker i alla fall jag är otroligt tråkigt. Men det var här uppe i Stockholm. Vi lämnade hemma i Falköping också och där har vi hittills fått tillbaka alla de vi lämnade ut. Så ska vi jämföra landsbygd med storstad så är det helt klart största skillnaden än så länge, villigheten till att hjälpas åt. Förlåt för att jag generaliserar men det kändes verkligen så typiskt.

Mmmm..det kanske skiner igenom lite att jag längtar hem. Jag har alltid sagt att jag trivs här uppe och det gör jag (kanske mest för att Simon är här). Men jag har samtidigt alltid vetat att jag inte tänker stanna längre än jag måste. Och under påskveckan så var det så skönt att vara hemma och bara ha alla runt sig. Det känns som om man börjar kunna se målet liksom. Det är ju trots allt bara en termin kvar efter denna och jag längtar efter allt som det innebär. Att vara färdig med pluggandet ska bli otroligt skönt! Att äntligen få jobba med det jag kämpat mot sen jag var, jag vet inte hur liten jag var när jag bestämde mig. Att få bo hemma i en lägenhet som är dubbelt så stor som min nuvarande till samma pris. Att kunna ringa Charlotta, Elin eller Frida eller nån och faktiskt kunna träffas direkt. Att alla vet allt om vad jag gör och bryr sig om det.

Du som inte flyttat där ifrån kanske kallar det att lägga sig i och att vara för nyfiken, men efter att ha bott i en stad där det är tvärt om så lär man sig verkligen uppskatta det där. Det är den där nyfikenheten som tvingar en att tala sanning, för ljuger du så kommer det fram. Det är den där nyfikenheten som gör det självklart att hjälpas åt. Och det är den som gör det praktiskt taget omöjligt att prata skit om någon hur som helst. Kanske sitter personens mormor bakom dig i bussen, eller kanske är personen du pratar med faktiskt bekant med den du ska säga ett ont ord om. Man tvingas helt enkelt att vara en lite bättre människa och det längar jag tillbaka till!

Något som jag faktiskt inte längtar tillbaka till är utbudet av affärer hemma, kom jag på nu eftersom jag behöver handla lite grejor till bröllopet, och ett par vardagsskor och ett par joggingskor:) Jag kommer att sakna Granit, Ordning & reda, Panduro hobby, Lagerhaus och H&M, MQ och Zara och alla andra affärer. Det är så skönt att veta att allt finns där på samma ställe. Men men.. det kan man leva med!

Ojojoj.. jag tänkte att jag bara skulle skriva någon rad men det blev som vanligt lite längre än jag tänkt..

Jaja.. Hej så länge!