Jag åkte in till jourcentralen precis som mina jobbarkompisar beordrade mig att göra. Jag fick prata med en dansk läkare som kan ha sagt att jag skulle ta två tabletter om dagen för att bli av med besvären. Men eftersom det på receptet stog att jag skulle ta en och jag inte förstod något annat av vad han sa så gissar jag på att jag hörde fel. Jag vågade i alla fall bara ta en och dom hjälpte mycket mindre än önskat. Något annat som var fantastiskt bra med mitt läkarbesök var att tabletterna han skrev ut åt mig blev dyrare än om jag bara gått till apoteket och köpt dom utan recept.
Så för att summera det hela:
- Jag fick alltså betala 200 kr för att träffa en läkare som jag inte förstod vad han sa.
- Jag fick recept på tabletter som jag kunde köpt receptfritt utan läkarbesök.
- Plus att tabletterna också blev dyrare på grund av att jag fick dom på recept (som tur var så fick jag köpa dom receptfritt istället).
Efter att jag börjat äta tabletterna så svullnade armen upp ända ner till armbågen och blev rödprickig, men sen gick det ganska snabbt över så nu är min arm bra igen.
Det var det om min lilla arm.
Det har varit dramatiskt värre här på Lärkstigen och Åsarp i allmänhet vilket kanske är mer intressant. Två dagar i rad ringde det på försäljare hos oss. Första dagen var det en dam/tant/tjej/kvinna som plingade som en tok. Jag trodde att det var nån vi kände väl som skämtade lite, men när pappa öppnade dörren så stog det en okänd människa som ville sälja något där ute. Mycket märkligt kändes det. Dagen efter när jag satt och fikade på rasten så såg jag min pappa cykla förbi ett antal gånger utanför Alvershus och funderade lite på vad han höll på med:) Sen kom det en polisbil och hela fikarummet riktade sin uppmärksamhet till dramatiken utanför fönstret. Bilen körde nämligen inte bara förbi samma sträcka en gång utan två :O (det ska föreställa en gubbe som tappar hakan;)). Sen stannade pappa polisbilen och stod och pratade med dom en stund. Gött tänkte vi eftersom vi insåg att vi skulle få direktskvaller om vad som egentligen hände.
När jag kom hem på lunchen berättade pappa att det hade kommit en "försäljare" till och plingat på hos oss (plingandet var inte lika galet som dagen innan, jag frågade). Pappa som var med på polisens informationsträff som hölls för Åsarps bevakningsgrupp (utmobbade av alla som inte är Åsarpare men hittills mycket effektiva för att hålla inbrottstjuvar borta) i våras ringde till polisen. Dom hade nämligen varnat för att sånna här "försäljare" ofta är ute för att kolla upp vilka som är hemma och så, för att sedan göra inbrott i något lämpligt hus. Polisen tyckte det var bra att han ringde och åkte alltså hit för att leta reda på "försäljarna" och tala om att dom höll ett öga på dom.
Lite spänning i vardagen är ju aldrig fel. Men mamma och pappa åkte på semester igår och i ärlighetens namn så tyckte jag väl att det var ganska skönt att få sköta mig själv ett tag. Ända tills jag skulle sova och insåg att två potentiella inbrottstjuvar har plingat på min dörr i veckan. Då var det inte lika roligt längre och även om Simon var här så var jag en riktig mes och kunde knappt somna. Smart som jag var så berättade jag det här för min vän Elin som också ska vara ensam i sitt hus i en vecka. Hon blev om möjligt ännu mer skraj så det kanske slutar med att det blir fullt hus här med oroliga vänner som trodde att dom tyckte det var skönt när föräldrarna åkte bort:)
Ja, det får nog räcka med material till landets intresseklubbar för idag. Jag återkommer om hur det hela utvecklar sig, eller inte utvecklar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar