Det jag tydligast kommer ihåg när jag tänker på honom nu är hans kram som jag alltid fick när vi sågs. Hans underbara ärliga skratt och hans keps som alltid satt på sned. Jag vet inte varför, men morfar har alltid varit min favorit.
Det sista jag sa till honom var Hejdå morfar. Sov gott! Det var i fredags kväll och jag är så glad för att jag fick en chans att säga hejdå.
Vi ses i himlen morfar, då ska jag krama dig igen!
1 kommentar:
Massa krammar till er alla! Tänker på er.
Skicka en kommentar