Wow, vilken positiv överrsakning

Idag har jag börjat min nya kurs, Konfliktbearbetning genom dynamisk pedagogik. Det låter flummigt men det är troligtvis den mest konkreta kursen jag gått under hela min utbildning.

Igår kväll var jag jättenervös och orolig för hur det skulle vara. Jag tänkte som vanligt på mardrömsscenarior och föreställde mig att jag ensam inför hela gruppen skulle bli vungen att improvisera ett drama eller nåt liknande och att jag skulle gå med en ständig klump i magen inför nästa övning. Jag var jättesur och grinig hela kvällen för att jag var så nervös, stackars Simon!

Nu är nervositeten i alla fall över. Första seminariet var jätteroligt, givande och inte alls sådär otäckt och skrämmande som jag trodde. Varför lär man sig aldrig att det är så det är? Vi fick göra en massa övningar och namnlekar halva tiden för att lära känna varandra och bli en trygg grupp och OM det gjorde skillnad! Under förra kursen lärde jag mig allas namn efter typ halva kursen. I den här kan jag allas namn efter ett seminarie! Så skönt att alla fick göra bort sig lite lagom mycket hela tiden för då kändes inget vi gjorde jobbigt eller pinsamt.

Det kommer säkert komma en del utmaningar men då känner jag mig i alla fall trygg i gruppen så då tror jag inte att det kommer att spela någon större roll.

Så här vill jag jobba med mina framtida barngrupper! Åh vad inspirerad och motiverad jag känner mig! Äntligen något konkret och användbart! Och vilket avslut på utbildningen:)

Ja, vi får väl hoppas att jag fortsätter att vara så här positiv, men annars så började det ju i alla fall bra;)


Om du undrar över vad katten gör här så är det för att det är så där nöjd jag ser ut för tillfället. Är den inte toksöt?!