Sista dagen på jobbet imorgon

Nu har jag ringt och sagt att jag inte kan jobba kvar som barnflicka. Jag har varit stressad över det där hur länge som helst nu så det känns verkligen skönt att slippa ett stressmoment eftersom jag har ganska många till att ta av så att säga. Men eftersom jag dumt nog försöker så gott jag kan med att vara alla till lags hela tiden så var det ett jobbigt samtal, samtidigt som det var nödvändigt eftersom jag inte kunde vara familjen till lags hur jag än försökte, vilket min arbetsgivare också påpekade under samtalet. Så nu har jag lipat en stund, men som tur är så var det förhoppningsvis dom sista tårarna jag fäller över det där jobbet så därför känns det ändå lite bra. Nu har jag bara panik över morgondagen då jag jobbar sista dagen. Jag FÅR inte få migrän eller nåt annat som hindrar mig från att jobba. Jag måste få känna att jag kan vara dem till lags bara bara en gång så att jag kan släppa det här sen... Näe, jag måste verkligen skärpa mig!

Jag inser att det här inlägget kanske blev lite flummigt och ostrukturerat, men det är så det ser ut i huvudet på mig för tillfället så ni får stå ut. Var bara tvungen att få häva ur mig allt någonstans där jag vet att folk som i alla fall tycker om mig mer än vad min arbetsgivare gör läser. Simon är inte hemma och hans mobil har slut på batteri så jag får vänta med att kräva hela min dagskvot av kramar på en gång till lite senare.