Den 29 augusti 2011 var det sagt... orolig, nyfiken och otroligt otålig!

Det är så sjukt att tänka på att mitt liv vilken dag som helst kommer att förändras för alltid. Så är det väl i och för sig alltid. Man vet ju aldrig vad som händer, men just att gå från att vara två till att vara tre... En familj:) Ofattbart!

Nu är tiden förbi när man passade på att njuta av att bara vara vi för nu vill vi inget annat än att vara tre! Bio och middagar ute i all ära, men att få se sitt barn för första gången smäller ju lite högre:) Gissar jag;)

Samtidigt är man ju inte så lite orolig för hur allt ska gå. Hur blir förlossningen? Hur ont gör det? Kommer det bli en "vanlig" förlossning? Kommer jag behöva bli igångsatt? Kommer jag få göra kejsarsnitt? Är bebisen frisk?!

Orosmomenten är många och det är ju ännu en anledning till att man vill att dagen då man får svaren ska vara här nu!

Och av ren nyfikenhet undrar man ju hur den kommer att se ut? Har den Simons ögon, mina öron, Simons händer eller mina tår? Mörkt hår som Simon eller blont som jag? En Andersson eller en Larsson:) Mitt temperament eller Simons tålamod? Jag vill veta NU!

Jag vann!

Coop har haft en en tävling i samarbete med Pågen i sommar. Allt man skulle göra var att svara på en fråga och skriva en motivering till att man skulle vara den som vann skrindan som var priset.

Jag tänkte att det här är det nog inte många som orkar engagera sig i så jag la en lapp i lådan och såg att den var typ tom. Det här kan jag nog vinna, tänkte jag. Och det gjorde jag:)

Jag som aldrig vinner nåt! Ja, ärligt talat så beror det väl mest på att jag sällan tävlar om nåt men i alla fall:)

Bra start på den här dagen också med andra ord:)

Energinivån gick från bott till topp!

Så här lät det utanför vårt fönster i går kväll när vi skulle sova: http://sverigesradio.se/cgi-bin/p3/humor/unitgroup.asp?unitID=1280&groupID=55&pubID=340789#

Det resulterade i operation rädda katten, vilken fick ett lyckligt slut tack vare superhjälten Zimon iklädd kalsonger, träskor och ficklampa:) Tur att vi bor på landet:) Hade blivit lite för mycket för mig och alla graviditetshormoner att gå från två till noll katter på en sommar...

Nu till nåt helt annat...

För några år sen berättade jag om att jag fått en yrselsjukdom. Det var 2008 men sen dess har jag tack och lov knappt märkt av den alls. Nu tror jag däremot att all vätska jag samlat på mig ställer till det i öronen vilket har resulterat i att jag känt av en del symptom igen. I tisdags kväll fick jag ett yrselanfall som höll i sig hela natten och säkert förvärrades av att jag hela tiden måste vända på mig i sängen. Efter ett anfall så blir man väldigt trött, därför sov jag stora delar av onsdagen och lyckades ändå somna före Simon på kvällen:) Helt otroligt:)

Men det här blev ju en väldigt lång utläggning bara för att komma fram till att: Igår hade jag energi som räckte för två dagar! Det är alltid lika underbart att känna så tycker jag:) Efter regn kommer solsken, eller hur;)

Därför gjorde jag detta under gårdagen:

• Jag var på sista MVC-besöket innan det beräknade förlossningsdatumet (29 augusti). Bebisen var fixerad, hjärtfrekvensen låg på 142 och barnmorskan var nöjd med oss:) För övrigt en fantastisk barnmorska som heter Elisabeth Ekström. Hon rekommenderas varmt!
• Jag åkte till min f.d. arbetsplats och hälsade på. Barnen var mycket intresserade av min konstiga mage och några av dom kom fram och lyfte på min tröja för att se efter om fröknarna talade sanning när dom sa att det var en bebis där inne:) Så söta!:)
• Jag åkte till stan och gjorde ärenden bland annat på banken, hos optikern, på apoteket och på babyproffsen.
• Jag hälsade på min "extramamma" på jobbet.
• Lunchade med min mamma och extramamma (jag har det bra jag). :D
• Köpte fina band till vaggans påslakan på Rantens sybehörsaffär.
• Och handlade så att jag ska kunna baka lite kakor att stoppa i frysen.

En härlig dag med mycket energi! FLER SÅDANA TACK:) ( Men helst utan yrselanfall innan då;) )

Det här är en av mina favoritblommor, kärleksört:)

Förra året satte jag in en bukett i augusti som höll sig i flera månader. Helt otroligt:)

Idag njuter jag av en lugn dag. Kanske är det varmt nog att läsa i hängmattan?

Nu har vi boat färdigt, så kom ut!

Nu är det färdigboat. För Simon också alltså. Ladugården är färdig! Det firade vi igår med att äta stark thaimat på tu man hand, efter tips från min extramamma Nettan. Så nu har vi både varit på bio och "ätit ute" (vi fuskade genom att äta maten hemma för jag är så otroligt trött på att trycka ner mig i de få kläder jag kan med att visa mig ute i) så nu får bebisen VÄLDIGT gärna komma ut till oss! Som vi längtar!

Här kommer en del bilder från ladugården:

"Före-bild" eller i alla fall tidigt i arbetet.

Efter-bilder. Här Simons arbetsbänk mest tänkt som vallabänk.

Snickarbänken med verktygen på plats på väggen. Mycket nöjda är vi:)

Vid väggen längst bort står bebisens egen snickarbänk redo;) Och till höger har Simon som sagt satt upp förvaringshyllor.

Väggen med trädgårdsredskap har fått hyllor för krukor och annat.

Och här har jag fått ett planteringsbord:)

Här önskar jag verkligen att jag hade en förebild. Längst bak i bild var utrymmet fyllt av gamla maskiner, skräp och ved vi inte kunde använda. Så här har Simon röjt ur alla grejer och skyfflat hela golvet rent från halm och skräp. Ett mycket användbart utrymme blev det!

Här syns den delen av ladugården som vi väljer att strunta i att röja. Simon försökte skyffla ut även där uppe men trampade genom golvet och då fortsatte han tack och lov inte!

En ny slags vardag...

Ja, det var alltså nu vardagen skulle börja igen. För mig känns det just nu mest som ett vakum:)

Jag skulle kunna ha fem veckor att planera upp med en massa saker. Typ laga en massa matlådor, baka kakor och bröd, röja här hemma, tvätta och stryka m.m. Men vetskapen om att jag lika gärna kan ha en dag kvar att planera upp innan bebisen sköter det mesta av planeringen för min nya vardag gör mig kluven:) Jag kanske borde vila, läsa, titta på film, pyssla om mig själv och förbereda mig inför förlossningen istället:)

Jag får helt enkelt köra på "hälta hälta" (det är svårt att stava västgötska) :)

Ett litet projekt om dagen och så vila och njuta resten. Tänk vad ett blogg-inlägg kan hjälpa en att reda upp tankarna;)

Jag planerar helt enkelt för fem veckors vardag och är förberedd på att åka in till förlossningen imorn:)

Då åker väl jag och handlar för dagens projekt då;)

Vem är du där inne?

6 februari 2011 - vecka 10

13 augusti 2011 - vecka 38

Åh vad jag längtar tills jag kan bombardera bloggen med bilder på den som är där inne;) Mycket mer spännande än bara en mage:)

Detta händer just nu på Hovmansgården...

Så, nu har jag fotat lite... Först några bilder från ladugården där vi försöker förvandla en del av den från skrotupplag till redskapsbod/snickarbod.

Här har Simon rivit en "vägg" och reglat upp för att kunna spika upp en ny vägg.

Den nya väggen till höger med snickarbänkar framför. Här ska vi sätta upp alla verktyg på väggen så att det blir en riktig snickarhörna. Där Simon står och grejar ska det bli hyllor.

Det här är väggen mittemot den nya där vi också har spikat upp brädor för att få plats att hänga upp alla trädgårdsredskap. Vi ska bara sätta upp några hyllor där det är tomt också.

Här är vår tomt, utan skjul, garage och stenmur. Det nya huset kommer alltså att ligga mitt emellan det gamla huset och där jag står med framsidan in mot gårdsplanen. Diket och jordhögarna närmast i bild visar vart den nya stenmuren ska vara.

Här har vi fått hjälp att gräva och sen har Simon kört dit de största stenarna från muren för att göra den nya stabil under mark.

Och då är det bara eken kvar. Sen är JB-villan mycket välkomna att komma och fixa grunden till huset:)

Min Tusse

Nu har Tusse varit borta sen midsommardagen. Alltså dryga sex veckor och jag kan bara anta att vi aldrig får se henne igen.

Jag vet att hon "bara var en katt" och att det är sånt man får räkna med. Men hon var katten jag alltid drömt om. Hon var otroligt kelig och låg alltid bredvid mig och höll mig sällskap alla de dagar då jag låg i sängen med migrän, precis som om hon förstod att jag inte mådde bra så bara låg hon där.

Jag önskar så att jag visst var hon fanns och vad som har hänt henne. Att jag hade fått finnas där om det hände henne nåt, precis som hon fanns där hos mig när jag mådde dåligt.

Jag vill inte tänka på vilken fjompig hönsmamma jag kommer att bli när jag är så här löjlig när det kommer till katterna...

Vilken underbar sommar!

Då var sista veckan på Simons lov här. Tänk att vi är inne på vår sjunde lediga vecka tillsammans! Det har varit underbart:) Vi har hunnit med att vara i Västervik hos Charlotta och Rasmus, i Hamburgsund med gänget, i Falkenberg med Simons familj på besök, Simon har paddlat kajak med David och jag var i Falkenberg en gång till:)

Det var så skönt att det värsta av foglossningen gav med sig när jag slutade jobba och jag lärde mig att lyssna på när kroppen sa ifrån. Annars hade jag nog inte orkat med så mycket semestrande. Nu mår jag nog oförskämt bra och längtar bara efter att få träffa min mini-Simon. Tänk vilken lycka! Nu är jag i vecka 38 vilket innebär att det kan vara allt från 0-5 veckor kvar.

Här hemma har vi fått hjälp med att gräva ett "dike" där stenmuren ska gå och fått ungefär en tredjedel av stenarna flyttade dels ner i diket och dels på hög i väntan på att stenmuren någon gång ska läggas. Simon röjer för fullt i ladugården och gör i ordning en "redskapsbod" där vi ska ha alla trädgårdsredskap och alla hans snickarbänkar nu när inte skjulet finns kvar. Det blir jättefint! Han har verkligen slitit som ett djur den här sommaren och är verkligen värd varenda vecka ledighet han har haft!

Nu är det i alla fall bara eken som ska ner och blommorna i landet som ska flyttas. Jag borde ju givetvis ta en massa bilder hela tiden men det är så lätt att glömma. Jag går ut och fotar lite nu på en gång!