Min Tusse

Nu har Tusse varit borta sen midsommardagen. Alltså dryga sex veckor och jag kan bara anta att vi aldrig får se henne igen.

Jag vet att hon "bara var en katt" och att det är sånt man får räkna med. Men hon var katten jag alltid drömt om. Hon var otroligt kelig och låg alltid bredvid mig och höll mig sällskap alla de dagar då jag låg i sängen med migrän, precis som om hon förstod att jag inte mådde bra så bara låg hon där.

Jag önskar så att jag visst var hon fanns och vad som har hänt henne. Att jag hade fått finnas där om det hände henne nåt, precis som hon fanns där hos mig när jag mådde dåligt.

Jag vill inte tänka på vilken fjompig hönsmamma jag kommer att bli när jag är så här löjlig när det kommer till katterna...