Mysdag:)

Idag har vi bara myst! Vi låg i sängen hela förmiddagen och eftersom Harry gick med på att ta nappen så låg han där nöjd och bara tittade och sov lite emellanåt och jag fick också sova lite:) Jag hade nog kunnat ligga där och titta på honom hela dagen:) Sen kom mamma och myste med oss i några timmar och nu sover Harry gott i vaggan:)

I helgen ska vi ta ner eken här på gården. Det ska bli spännande att se hur det blir utan den. Och framför allt ska det bli spännande att se om alla byggnader klarar sig. Jag tänker definitivt inte vistas i huset under tiden :s

Äta, sova, skita...

...ja det är vad vi hinner med här hemma;) Därav den dåliga blogg-aktiviteten:)

Nu har vi vant oss lite vid att vara ensamma hemma jag och Harry. Jag börjar acceptera att jag inte hinner med så mycket mer än att äta och gå på toa medan han sover. Motvilligt börjar jag också acceptera att jag måste försöka sova på dagen. Motvilligt eftersom det innebär att jag hinner med ännu mindre:)

Den här bärsjalen som Simon sydde gillar vi som sagt. Han somnar gott i den och det är SÅ mysigt att ha honom nära när han är nöjd men inte sitter fast vid bröstet:) Då myser vi som hejsan och jag kan göra annat samtidigt!

Men det är i alla fall underbart när Simon kommer hem:) Stackarn hinner i och för sig knappt hålla i honom eftersom Harry helst äter hela kvällen om han får. I morn ska jag ringa BVC och kolla om de tror att jag behöver ge ersättning. Efter fyra fem timmar känns det ändå som att han borde vara mätt och belåten kan jag tycka...

En annan utmaning som jag inte riktigt var beredd på är att försöka lista ut vilka goda råd man ska lyssna på eftersom alla säger olika. Även på BB sa personalen olika och så är det på MVC också.

• Bebisen ska sova på kudde, bebisen ska inte sova på kudde.
• Ät vad du vill trots att du ammar, undvik det mesta när du ammar.
• Ge honom napp, ge honom inte napp.
• Låt honom sova mellan er, låt honom inte sova mellan er.

Ja, allt som oftast får man ju helt motsatta råd och hur ska man då kunna veta vad som är rätt?:) Särskilt nu när hjärnan funkar sämre än nånsin och alla beslut under dagen verkar svåra och man knappt hinner tänka färdigt en enda tanke innan något dyker upp och kräver full uppmärksamhet:)

Än har vi ett tag kvar innan vi har koll på läget här hemma. Under tiden så myser vi så mycket vi orkar och hinner:)

Sa jag att Harry är finast i hela världen? :D

Harry Simon Olle Andersson

Den 7 september 2011 klockan 17.13 blev jag mamma till Harry Simon Olle Andersson 53 cm och 4005 g.

Det var ingen drömförlossning och därför tänker jag inte gå närmare in på den här. Huvudsaken är att han kom ut till oss och mådde bra till slut!

Att vara mamma till lille Harry är det lättaste och svåraste jag nånsin gjort. Jag kan titta på honom i timmar och svävar på moln bara av att få hålla om honom. Jag njuter när han sover och längtar tills han vaknar. Jag älskade honom från dag ett och ser potentiella faror överallt! Jag blir frustrerad och otroligt trött när han vägrar somna på natten och önskar SÅ att jag kunde eliminera allt som får honom att gråta så att han fick vara glad alltid. Är det någon som känner igen sig?

Är det inte konstigt hur självkritisk man kan vara över allt som hör till ens egen person och ens eget utseende m.m. Men när det kommer till ens barn så har man inga problem med att hävda att de är finast i hela världen:) För det är han ju självklart!:)

Om jag skulle få göra om en sak så skulle jag ha stannat på BB så länge jag fått och sedan isolerat mig med min lilla familj de här första två veckorna och bara kommit i kapp och njutit. Självklart är det fantastiskt att få visa upp honom för alla men jag hade alla gånger hellre väntat tills vi fått komma in i nån slags rutin och landat själva först. Det är mitt tips till er som ska bli mammor för första gången, nån gång i framtiden:) Men det är ju bara min känsla!:)

Nu känns det som om vi kan skymta landningsbanan så att säga så snart kanske vi hinner med något mer än bara de dagliga rutinerna men det känns läskigt att Simon börjar jobba på onsdag. Men det ska nog gå bra det med:) Häftigt, mäktigt och alldeles underbart är det i alla fall!

Nu verkar det vara dags att öppna restaurangen igen;)

Dagens ilandsproblem

Imorgon gifter sig våra vänner i Hunnebostrands kyrka och nån gång innan dess måste vi ju fatta ett beslut om hur vi ska göra. Åka eller stanna hemma?

Tänk om vi åker och värkarna drar igång under festen eller vattnet går under vigseln eller om jag har ont och inte orkar vara med när vi väl är där!

Och tänk om vi stannar hemma och förlossningen inte drar igång förrän om två veckor!

Att Simon åker själv är ju ett alternativ men att ringa honom och säga att jag har värkar och veta att han har typ 2,5 timmar i bil hem, ensam, är inte något jag vill vara med om mitt i alltihopa.

Jag har suttit och kollat på närmsta förlossningsavdelningar och det verkar vara Trollhättan eller Gbg som gäller. 8,5 eller 13 mil enligt eniro. Jag som tycker att Skövde känns långt bort i det läget...

Jag vill SÅÅ gärna gå på det här bröllopet och Simon vill absolut inte missa det men kroppen gör det inte lätt för mig. Typ varannan natt den här veckan har jag legat vaken i flera timmar och haft ont eller tyckt mig märka andra tecken på att det skulle kunna sätta igång. Om jag inte hade känt nåt alls så hade det varit så mycket enklare att fatta ett beslut.

Det som är bra är att Frida och Frans åker ner med husvagn redan idag så om vi bestämmer oss för att åka så finns det sängplatser åt oss mellan lördag och söndag.

Hur hade du gjort!?