Den 7 september 2011 klockan 17.13 blev jag mamma till Harry Simon Olle Andersson 53 cm och 4005 g.
Det var ingen drömförlossning och därför tänker jag inte gå närmare in på den här. Huvudsaken är att han kom ut till oss och mådde bra till slut!
Att vara mamma till lille Harry är det lättaste och svåraste jag nånsin gjort. Jag kan titta på honom i timmar och svävar på moln bara av att få hålla om honom. Jag njuter när han sover och längtar tills han vaknar. Jag älskade honom från dag ett och ser potentiella faror överallt! Jag blir frustrerad och otroligt trött när han vägrar somna på natten och önskar SÅ att jag kunde eliminera allt som får honom att gråta så att han fick vara glad alltid. Är det någon som känner igen sig?
Är det inte konstigt hur självkritisk man kan vara över allt som hör till ens egen person och ens eget utseende m.m. Men när det kommer till ens barn så har man inga problem med att hävda att de är finast i hela världen:) För det är han ju självklart!:)Om jag skulle få göra om en sak så skulle jag ha stannat på BB så länge jag fått och sedan isolerat mig med min lilla familj de här första två veckorna och bara kommit i kapp och njutit. Självklart är det fantastiskt att få visa upp honom för alla men jag hade alla gånger hellre väntat tills vi fått komma in i nån slags rutin och landat själva först. Det är mitt tips till er som ska bli mammor för första gången, nån gång i framtiden:) Men det är ju bara min känsla!:)
Nu känns det som om vi kan skymta landningsbanan så att säga så snart kanske vi hinner med något mer än bara de dagliga rutinerna men det känns läskigt att Simon börjar jobba på onsdag. Men det ska nog gå bra det med:) Häftigt, mäktigt och alldeles underbart är det i alla fall!
Nu verkar det vara dags att öppna restaurangen igen;)
7 kommentarer:
Vilken goding =)
Tror de flesta med barn känner igen sig...
Hoppas vi ses snart, du får höra av dig när allt lugnat ner sig!
Kram
Söt söt.... =) Förstår hur du känner och tänker. Att få barn är omvälvande på alla sätt och vis. Ta det lugnt och i er takt så blir det bra. Hoppas vi kan ses snart. Ganska snart i alla fall =) Kram!
Så söt han är och ett väldigt fint namn fick han också!!
Jag känner igen mig jättemycket, man pendlar mellan att ha massor med energi och lust att visa upp den lilla nykomlingen för hela världen och att två sekunder senare vara helt slut. Mellan att vara jättelycklig och orolig för det mesta.
Oron kommer att finnas kvar, jag har ju bara ett års erfarenhet, men än har det inte släppt iaf. MEN med tiden blir det lättare och roligare och mindreberg-och-dalbana.
Ha inte för höga krav på dig själv. Sitt hellre och mys en timme än att dammsuga för att någon ska komma.
Jag skulle ju skrivit såå söt, men så blev det söt söt... Ja, söt är han, men lite konstig mening =)
Ha det riktigt bra, Kram!
Hej! Din före detta kollega Sara från Träskon här.
Ett jättestort grattis från mig. Ni har fått en jättefin kille :)
Att få barn måste man uppleva för att förstå. Du har verkligen satt ord på hur jag kände och upplevde den första tiden.
Efter två år kan jag fortfarande sitta och bara titta på Anton. Han har nu dessutom blivit en alldeles egen liten individ och det kommer nya perioder då man oroar sig hela tiden. Men på nåt sätt växer man in i det.
Undrar hur det blir nu när nästa bebbe kommer.
Vill ialla fall önska dig, Simon och lille Harry allt gott.
Och tänk på att ta hand om dig själv här i början, du får vara lite egoistisk. Passa på att sova när det går. NJUT!! :)
Kram från mig
Tack för alla fina kommentarer:)
Nu är det bara vi två när Simon gör första dagen på jobbet. Bärsjalen blev snabbt min nya bästis och nu sover han gott i den:)
Han är så söt lille Harry, ni kommer klara det här galant det är jag alldeles säker på :) Kram!
Skicka en kommentar