Jag är så otroligt tacksam över att få känna en sån enorm kärlek till min lille Harry!
Kanske är det en självklarhet, men ändå...
Något som inte är självklart när man har en fem månaders bebis i huset är att känna sig utsövd när man vaknar, att känna ett tålamod större än man nånsin känt och att inte ha blivit arg på honom en enda gång på fem och en halv månad.
Det var i alla fall inget jag räknade med innan han kom. Och att jag har sluppit migrän så att jag har kunnat njuta av hans små ljud (eller oljud beroende på hur man ser det:)) och kunnat ligga kvar i sängen och mysa i timmar eller sova till 11 de dagar han fått för sig att göra det är definitivt inget jag tar för givet. Tvärt om är allt det något jag är oerhört tacksam över!
Jag vet att det kommer att komma dagar när han är trotsig, dagar när jag inte mår bra och dagar när vi retar gallfeber på varandra av tusen olika anledningar men just nu njuter jag av nuet som aldrig förr och det är underbart att ha sinnesnärvaro nog att komma på det medan det händer, istället för att komma på det i efterhand!