Jag är så otroligt tacksam över att få känna en sån enorm kärlek till min lille Harry!
Kanske är det en självklarhet, men ändå...
Något som inte är självklart när man har en fem månaders bebis i huset är att känna sig utsövd när man vaknar, att känna ett tålamod större än man nånsin känt och att inte ha blivit arg på honom en enda gång på fem och en halv månad.
Det var i alla fall inget jag räknade med innan han kom. Och att jag har sluppit migrän så att jag har kunnat njuta av hans små ljud (eller oljud beroende på hur man ser det:)) och kunnat ligga kvar i sängen och mysa i timmar eller sova till 11 de dagar han fått för sig att göra det är definitivt inget jag tar för givet. Tvärt om är allt det något jag är oerhört tacksam över!
Jag vet att det kommer att komma dagar när han är trotsig, dagar när jag inte mår bra och dagar när vi retar gallfeber på varandra av tusen olika anledningar men just nu njuter jag av nuet som aldrig förr och det är underbart att ha sinnesnärvaro nog att komma på det medan det händer, istället för att komma på det i efterhand!
4 kommentarer:
Åh, det lät underbart! Jag hoppas att jag kommer känna likadant och det tror jag man gör om man ser livet från den ljusa sidan!
/Kram Malin
Underbart! KRAM
Så fint du skriver! Givetvis kommer det andra dagar också men njut just nu och ta vara på varje sekund!
Vad fint skrivet =)
Ja, som mamma till numera vuxna barn så vet man ju att det kommer stunder då tålamodet prövas...
Men allt det positiva väger upp och när man ser tillbaks så minns man mest allt roligt. För det är roligt att ha barn. Att följa dem, se dem med sina kompisar, mysa i soffan med film och godis, att prata om ditt och datt...
Njut av att vara hemma med er lille söta Harry.
Kram!
Skicka en kommentar