Ett stycke ur Harrys dagbok

Idag är jag hemma från jobbet. Somnade vid 16 igår med migrän så idag är jag allmänt dagen efter. Då gäller det bara att äta ikapp, ta de lugnt och göra sånt som inte triggar igång det igen. Jag passade på att skriva lite i Harrys dagbok nu när han sover. Det var ju länge sen det blev nåt inlägg här så jag passar på att skriva av en del av det jag skrev:)

Imorgon är Harry 14 månader.

Han vaknar fortfarande runt 8/9 och lägger sig vid 21. Under dagen sover han en gång och det brukar bli 1-2,5 timmar.

Nu äter han mer och mer "riktig" mat och när han får plocka i sig det själv så går det jättebra. När det kommer till burkmaten så kväljs han fortfarande av den med större bitar i. Storfavoriten är pasta, troligtvis för att det är det Simon lagat mest:) Annars gillar han majs, gurka, leverpastej-smörgås och filéad clementin m.m.

Han kan äta väldigt bra själv men tröttnar ganska fort på skeden och tar händerna istället:) Motoriken har han i alla fall:)

Alla ord som han sa för en månad sen (bra, borta, bada, tack, titta, lampa, det, där m.m.) är som bortblåsta:) Nu säger han mest:
"Ma ma" = mamma
"Ba" = pappa
"Bobo" = tror vi att han kallar sig själv
"Nei" = nej
"Nö nö" = Lastmaskinen eller egentligen alla slags fordon
"Bå" = boll
"Momo" = mormor och kanske även morfar?

Han går omkring här hemma och håller många monologer med sin egen lilla språkmeodi men det är inte mycket av det som vi förstår;) Söt är han i alla fall!

Han har börjat kommunicera genom att nicka och skaka på huvudet däremot och på grund av det inser man att han ju faktiskt förstår massor! Set är SÅ mysigt!:)

Han gillar att vara på sitt rum och leka och gärna lyssna på musik under tiden. Då diggar han och klappar händerna. Han leker med det mesta och kan leka själv långa långa stunder så länge man är i närheten. Några favoriter är bollar, fordon, ladugården och böckerna, men det mesta funkar.

Han klättrar upp överallt; soffan, kökssoffan, stolar och fåtöljer och man får passa på honom hela tiden. Förståndet hänger inte med den motoriska utvecklingen riktigt;) Lång har han också blivit. Nu når han upp i fönstren där vi tidigare har gömt alla förbjudna saker.

De senaste dagarna har han fått riktiga utbrott på oss när vi försöker lyfta upp honom för att göra nåt han inte vill. Typ byta blöja, sätta sig i stolen eller bilen eller så. Då sträcker han armarna rakt upp och ålar sig, sparkar och skriker "Nei nei!" Än så länge tycker vi att han är supergullig när han gör det och kan inte hålla oss för skratt men det lär väl ändra sig;)

Vissa tendenser till pappighet visar han ibland och då blir jag gråtfärdig. Samtidigt är jag självklat glad över att Simon får uppleva det eftersom jag hade "övertaget" så länge i och med amningen.

Annars är morfar fortfarande storfavorit. Men om mormor spelar piano eller om farfar spelar traktor-klipp på datorn så sitter han som ett litet ljus i deras knän:)