Kanske en tillfällig comeback?

Nu när jag sitter här och väntar på att förlossningen ska dra igång så tänker jag att det kanske vore roligt att blogga lite igen... Just för att det är så roligt att gå tillbaka och läsa om hur det var när Harry låg i magen och om hans första tid i livet. Man tror ju att man ska komma ihåg så mycket men vi vet ju alla hur det är med den saken...

Här sitter jag och väntar med magen i vädret. Faktum är att värkarna startade inatt. Det var väl på tiden med tanke på att jag har gått 13 dagar över tiden idag, men man vet ju aldrig. De avtog igen under morgonen för att börja igen nu för en halvtimme sen. Man vet ju aldrig när det är på riktigt och inte... Spännande är det hur som helst!

Storebror väntar och längtar också. Frågan är ju hur mycket han egentligen förstår:) 

Det är märkligt hur oron infinner sig så fort man får se det där plustecknet... 

Först för att man ska få missfall, sedan när ultraljudet närmar sig går det över till oro för att man ska se att något är fel. När det är över har jag båda gångerna fått en kort period av, låt oss säga, minskad oro. Sen kommer de underbara små rörelserna och sparkarna som man längtat efter så länge och genast är oron där igen så fort rörelserna uteblir längre än vanligt. Sen kom för min egen del oron inför förlossningen. Hur blir det den här gången?! Kommer jag kunna känna mig trygg bara för att jag byter sjukhus?! Kommer jag och barnet klara oss?! Och så oron för att något ska vara fel. Hur kommer det att påverka Harry i så fall? Sen infinner sig den ganska befriande praktiska oron. Är BB-väskan packad, har vi allt klart? Är det tvättat, städat, fixat hemma så att vi slipper komma hem till ett kaos? Vem tar Harry om det startar idag? 

Jag vet ju att den där oron inte minskade när Harry väl var ute utan enbart fortsatte att ändra form men det är ju något man får räkna med när man blir förälder har jag förstått:)

Min önskan är att nästa inlägg här ska vara fyllt av bilder på vår familj och vår nya lilla familjemedlem och att det inte dröjer allt för länge...