Att få vakna när man sovit klart och mysa länge i sängen innan frukost.
Ta en promenad och hämta posten när det tillfälligt spricker upp. Titta när det skördas på grannens mark...
Äta när man blir hungrig och sitta kvar och prata en stund när man är klar.
Nä, långt ifrån alla dagar ser ut så här! Men nu har jag haft Harry hemma från förskolan i två veckor och kan konstatera att de stressfria och mysiga dagarna har varit betydligt fler nu när jag sluppit väcka honom, tvinga i honom frukosten under ständigt tjat om att vi faktiskt har bråttom, packa in oss i bilen, släpa Valter i babyskyddet och stressa hem igen innan han blivit hungrig. Och sedan amma, plocka, tvätta, laga mat, amma och sedan göra om alltihop när Harry ska hämtas.
Jag säger absolut inte att alla borde hålla sina barn hemma och att det är bäst för alla. Utan konstaterar helt enkelt bara att det, till min stora förvåning, nog ändå är det som passar mig och min familj bäst.
Jag får MER gjort med två barn hemma än när jag kör på hela förskolecirkusen (som uppstår för mig).
Ändå har jag världens beslutsångest över hur jag ska göra... Jag vågar liksom inte ta något definitivt beslut. Det känns på nåt vis inte socialt accepterat att göra så... Men varför egentligen?! Jag upplever ju att hela min familj mår bäst av detta. Och jag som jobbar som förskollärare är egentligen helt övertygad om att barn kan må lika bra av att vara hemma om det passar familjen bäst. Och om barnet bara får träffa jämnåriga på annat håll som de kan socialisera och leka med.
Det här inlägget skriver jag uppenbarligen mest för min egen skull. Det är så skönt att skriva ner saker man grupplar över. Det är lättare att vara objektiv när man kan läsa sina tankar i skrift på nåt vis:)
Men om någon skulle läsa detta så är jag tacksam för dina tankar och åsikter i frågan. Jag vill verkligen kunna bestämma hur vi sa ha det så att jag slipper grubblandet!
2 kommentarer:
Jag tycker att du ska lita på dig själv och göra det som känns rätt för dig och din familj. Det finns inget rätt eller fel i detta för det ser så olika ut för alla familjer. Strunta i vad alla andra tycker och gör det som känns bäst för er. Harry och Valter har fantastiska föräldrar och de får uppleva så mycket utan att de går på förskolan. Tids nog kommer den dagen då man ska börja jobba och man "måste" lämna barnen på förskolan. Så länge man har ett val ska man göra det som passar familjen bäst. Så tycker jag =) Kram!
Tack Camilla!😊
Skicka en kommentar