Han vaknade bara två gånger och ena gången somnade han om med bara nappen och andra gången fick han lite välling.
Jag märkte knappt av att han var vaken utan vaknade bara till lite.
Alltså första natten på typ ett år då jag inte behövt lämna sängen EN ENDA GÅNG!
Hur härligt det än är så kan man ju inte komma ifrån att det är ganska vemodigt att den där perioden av oumbärlighet är över.
Men nu får jag fokusera på det positiva. Nu kan jag äta vad jag vill och behöver inte fundera på när jag behöver vara hemma igen så fort jag ska lämna huset.
Det här får jag nog fira med en klipptid, lite nya kläder (ej amningsvänliga!) och någon riktigt stark thaimat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar