Kan vara världens enklaste grej. Av egen erfarenhet vet jag det eftersom Harry inte fällde en tår när han slutade. Han bestämde sig helt enkelt för att ta nappen när han var drygt åtta månader och så var det klart. Därav inga tårar för mig heller.
Valters amningsavslut däremot verkar bli en helt annan historia... Jag hade bestämt mig för att sluta förra helgen när Simon gick på sportlov. Men då blev vi sjuka och det kändes det som väldigt dåliga förutsättningar. Sen var vi på BVC i måndags och då fick jag medhåll från vår BVC-sköterska om att det nog ändå var dags snart med tanke på att han ändå inte blir mätt och eftersom jag fått kämpa så mycket för att få det att funka.
Idag blev det dock ett abrupt och tråkigt slut på det när jag höll på att få migrän när vi skulle fotografera barnen. Tillslut fick jag helt enkelt ta min migränmedicin och då får jag inte amma på 24 timmar. Har jag tvingats att klara det så länge så verkar det ju dumt att börja igen när jag ändå har tänkt sluta. Det stör mig dock något enormt att migränen fick avgöra när det blev! Min migrän styr redan det mesta i mitt liv och jag hade verkligen bestämt mig för att inte låta den bestämma över det här. Men nu är det bara att acceptera att det blev som det blev. Nu har jag ju i alla fall motivation till att låta bli att amma även om har gråter eftersom jag inte får pga medicinen.
Jag passade på att amma honom en sista gång innan jag tog medicinen och försökte njuta av det mysiga i det. Nu sover han nog men han har redan varit vaken en gång och varit helt ifrån sig (jag också). Jag och mitt kontrollbehov kunde givetvis inte hålla mig borta utan var bara tvungen att få trösta. Men det var Simon som fick honom att somna om och nu ligger jag i gästrummet med min oro och sorg över hur det blev. Nu ber jag en bön för att han ska sova gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar