"När jag var i slutet av min första graviditet sörjde jag att jag aldrig skulle få uppleva en sådan graviditet igen. Jag tänkte att det omöjligt kunde bli lika speciellt och spännande andra gången. Men tänk om jag vetat att det kunde bli ännu mer magiskt? Och tänk om jag vetat att bebistiden är ännu mer fantastik nu den andra gången? Ja, jag upplever att allt är så mycket roligare nu när jag har mer erfarenhet!
Även om jag var en rätt cool och avslappnad småbarnsmamma första gången så känns det stor skillnad. Amningen funkar problemfritt, anknytningen har gått snabbare, att få störd sömn känns oproblematiskt. ALLT är faktiskt roligare och lättare! Och medan jag kände stort behov av att få fortsätta vara ”bara Clara” med första barnet har jag inget problem med att vara väldigt mycket mamma den här gången. När jag förra gången passade på att lägga ner bebisen så fort han var nöjd (för att liksom få pusta ut lite) passar jag den här gången på att bära runt och gosa lite extra med lilla F. Bebistiden är så kort – det vet jag nu så jag stressas inte av det jobbiga på samma sätt. Jag vet att det går över.
Jag undrar om det fortsätter så här för varje barn? Att det bara blir lättare och bättre? I så fall kanske man måste skaffa ett dussin ungar eller så…" (citat Clara Lidström)
Precis så känner jag också! För mig känns det inte alls som "dubbelt jobb" att ha två. Chocken över att sätta sig själv längre ner på prioriteringslistan är liksom redan avklarad och det extra arbetet känns inte alls så betungande som jag trott.
Tvärt om hinner jag med mer den här gången. Laga mat, tvätta, röja m.m. var sånt som fick vänta tills Simon kom hem när jag var hemma med Harry. Men nu hinner jag med mer än jag nånsin kunnat tänka innan! En stor del i att den ekvationen går ihop är nog just att man inte har något emot att vara mer mamma än Louise och tar tillvara varje tillfälle att hinna med något istället för att unna sig själv att se ett program på TV:n eller sitta en stund vid datorn/telefonen. Det är ju det här som är mitt livs dröm! Att få vara mamma!
Och som Clara skriver så stressas jag inte av det jobbiga på samma sätt. Om något stressar mig så är det i så fall hur fort tiden går och precis som Clara så tänker jag att ett gäng barn känns som det enda rätta;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar