Underbara sömn!

Det är så skönt att få sova vettigt på nätterna igen! Från att få sömnen störd och få gå upp och amma med mera upp till åtta gånger per natt till att sova i stort sett hela nätterna. 

Han vaknar ibland av att han tappat nappen men absolut inte alla nätter. Då somnar han oftast om bara men ger den till honom. Ibland krävs det välling för att han ska somna om men då är klockan oftast fem eller senare.

Konstigt nog så är jag mycket tröttare nu än när jag ammade och sov så där dåligt. Helt otroligt vad de där amningshormonerna påverkar en! Nu somnar jag i soffan så gott som varje kväll! Det har jag inte gjort sen Valter kom.

Det är så härligt att se hur glad Valter blir när Simon kommer hem! Han blir verkligen mer och mer medveten! I och med det har mammigheten ökat och det spelar större roll vem som håller honom. Man ser ganska snabbt vem han känner igen och inte.

Bäst av allt är att se hur syskonkärleken växer ju mer Valter kan vara med på Harrys lekar. Nu vill Harry gärna att Valter är med i kojan, eller när han springer en hinderbana eller bara kramas lite. Han blir stolt när han märker att han kan hjälpa mig med Valter på något sätt. 

Valters favoriter är sladdar av alla slag och allra helst drar han ut allt ur tv-bänken så att alla sladdar kommer fram. 

Eftersom magsjukan härjar på förskolan så har Harry fått vara hemma de senaste tre veckorna. Supermysigt tycker jag men för Harrys skull så gäller det att sysselsätta sig. Här är lite av vad vi haft för oss:

Pyssel som det här, vattenfärger, play-doh och sånt är perfekt när jag lagar mat så att jag kan vara med vid köksbordet när jag kan lämna spisen för en stund.

Hinderbana har varit en storfavorit. Mycket för att Valter kan vara med lite då.

Samma gäller kojbygge. Det är Valters storfavorit. Särskilt om de gömmer sig och leker tittut!

Som tur är så har vi ju haft tur med vädret det sista och det har vi verkligen njutit av! Det har blivit alldeles för lite ute lek den här vintern i och med att snön uteblev så stor del av den.

Ett av Harrys favoritprogram är Dora utforskaren. En riktigt krisig dag gjorde vi därför en skattjakt och härmade upplägget i programmet. Det var kul för både Harry och pedagogen i mig.

Valter har gungat för första gången och man såg riktigt hur det sög i magen på honom och han skrattade gott!

Annars har vi lekt med kompisar så mycket vi orkat! Här är det Holger som var på besök. 

Det var alltså de här två som gömde sig i de där magarna.

Andra natten

gick bättre!

Han vaknade bara två gånger och ena gången somnade han om med bara nappen och andra gången fick han lite välling. 

Jag märkte knappt av att han var vaken utan vaknade bara till lite.

Alltså första natten på typ ett år då jag inte behövt lämna sängen EN ENDA GÅNG!

Hur härligt det än är så kan man ju inte komma ifrån att det är ganska vemodigt att den där perioden av oumbärlighet är över. 

Men nu får jag fokusera på det positiva. Nu kan jag äta vad jag vill och behöver inte fundera på när jag behöver vara hemma igen så fort jag ska lämna huset. 

Det här får jag nog fira med en klipptid, lite nya kläder (ej amningsvänliga!) och någon riktigt stark thaimat.

Första natten gjord...

Så var första natten gjord. Vi hade tur med att han bara vaknade två gånger. Först halv 11 och sedan halv tre. Och sen vid sex i och för sig men då skulle Simon gå upp så då tog jag över. Det senaste har han kunnat vakna upp till åtta gånger på en natt så det var ju tur att vi slapp en sån natt!

Som väntat så kunde jag inte hålla mig därifrån när han skrek. Jag sov i gästrummet men när jag hade legat och lyssnat i över 10 minuter där vid halv tre så stod jag inte ut längre. Och det märks så tydligt att det är mamma som är tryggheten för tillfället för han la huvudet mot min axel, körde händerna i mitt hår och slutade gråta. Det är det som är så tufft med det här. För hur bra Simon än gör det och hur trygg han än är med honom så är ju mamma alltid mamma när man ammar dem. Det känns dubbelt jobbigt att plocka bort både amningen och mammas tröst samtidigt. Särskilt när man ligger där och hör hur han skriker sig hes!

Han somnade i alla fall tillslut i min famn och sen sov han till sex ungefär. När Simon lämnat över till mig så gjorde han en flaska välling och när Valter fått i sig den så somnade han om. Så nu sover han än. Men även om jag inte kunnat hålla mig helt borta vid något av hans vakna tillfällen så var det först nu på morgonen innan vällingen som han letade efter bröstet. Det kändes så skönt att kunna trösta honom utan att han krävde det.

Nu är det bara att hålla tummarna för att han sover bra nästa natt!

Citat Harry

Jag måste berätta vad Harry gjorde på Ica häromdagen när jag ändå inte kan sova. 

Vi var själva och handlade för en gångs skull. Bara jag och Harry. Jag skulle köpa släta bullar för att göra semlor men jag hittade dem inte så jag jag fram till en tjej i bageriet och sa: "Ursäkta! Vet du var de släta bullarna finns?" 

Harry tyckte nog att det var roligt för när jag senare stod och letade efter rätt förpackning med mandelmassa så tyckte han att vi skulle säga ursäkta till någon och fråga om de visste var den fanns. Det behövdes dock inte för jag hittade den. Han blev nog lite besviken över det, för sen hittade han ett eget användningsområde för frasen. 

Jag gick in i gången med tandkräm med mera och stannade för att ta en tub. Jag råkade stanna precis bredvid två tjejer som jobbade med att plocka upp varor i hyllan mitt emot. Då utbrister Harry: "Ursäkta?" Å nej! Tänkte jag. Vad ska han nu säga?! Men sen fortsätter han... "Kan min mamma få gå förbi här?"

Vi höll på att smälla av både jag och tjejerna! Det var så gulligt att höra en liten treåring ta hand om sin lilla mamma så fint. 

Min stora prins!

Att sluta amma

Kan vara världens enklaste grej. Av egen erfarenhet vet jag det eftersom Harry inte fällde en tår när han slutade. Han bestämde sig helt enkelt för att ta nappen när han var drygt åtta månader och så var det klart. Därav inga tårar för mig heller. 

Valters amningsavslut däremot verkar bli en helt annan historia... Jag hade bestämt mig för att sluta förra helgen när Simon gick på sportlov. Men då blev vi sjuka och det kändes det som väldigt dåliga förutsättningar. Sen var vi på BVC i måndags och då fick jag medhåll från vår BVC-sköterska om att det nog ändå var dags snart med tanke på att han ändå inte blir mätt och eftersom jag fått kämpa så mycket för att få det att funka.

Idag blev det dock ett abrupt och tråkigt slut på det när jag höll på att få migrän när vi skulle fotografera barnen. Tillslut fick jag helt enkelt ta min migränmedicin och då får jag inte amma på 24 timmar. Har jag tvingats att klara det så länge så verkar det ju dumt att börja igen när jag ändå har tänkt sluta. Det stör mig dock något enormt att migränen fick avgöra när det blev! Min migrän styr redan det mesta i mitt liv och jag hade verkligen bestämt mig för att inte låta den bestämma över det här. Men nu är det bara att acceptera att det blev som det blev. Nu har jag ju i alla fall motivation till att låta bli att amma även om har gråter eftersom jag inte får pga medicinen.

Jag passade på att amma honom en sista gång innan jag tog medicinen och försökte njuta av det mysiga i det. Nu sover han nog men han har redan varit vaken en gång och varit helt ifrån sig (jag också). Jag och mitt kontrollbehov kunde givetvis inte hålla mig borta utan var bara tvungen  att få trösta. Men det var Simon som fick honom att somna om och nu ligger jag i gästrummet med min oro och sorg över hur det blev. Nu ber jag en bön för att han ska sova gott!

Min lillprins!